Massa kicks :)

Mer än 20 dar sen sist någon skrev här och sen dess har det hänt hur mkt som helst känns det som. Bland annat så har vi varit och sett pyret en gång till, troligtvis sista gången om allt går som det borde. 8/1 var vi där och pyret låg och sov lite grann men var sedan vaken och kikade på oss. Vi fick se ur väldigt många olika vinklar, bland annat rakt framifrån där pyret såg ut som en liten alien som blinkade åt oss :) På detta UL kontrollerar dom väldigt mycket saker såsom hjärta, hjärna fingrar och tår och så vidare. Allt såg bara bra ut vilket vi så klart är väldigt glada över.

Sedan sist har det också hunnit hända en hel del på sparkfronten. Från att ha varit någon enstaka rörelse känner jag nu varje dag flera gånger om dagen. I dagarna har jag börjat känna även när jag rör på mig, tidigare har det bara kännts när jag ligger eller sitter alldelles stilla. Även A har kunnat känna sparkarna när han lägger handen på magen.

I helgen var mina kära syrror på besök från Göteborg vilket var jätteskoj. Känns dock som att hela helgen gått till att äta.. Man förstår inte hur mkt godis, glass, kakor, mat och frukt man kan stoppa i sig innan man haft en myshelg med besök, det är då man inser :) Synd denna helg var dock att inte pyret velat sparka tillräckligt hårt för att syrrorna ens ska kunna försöka känna det. Stackarn där inne var väl sömning efter all mat kanske. Men det ska nog gå bättre nästa gång vi ses, närmare bestämt vid påsk. Då är ju bebben ännu större och starkare än nu.

/Em

Nu börjar det hända saker.....

Julen är över, nyår har passerat och vi är inne på 2008, året då vi ska bli föräldrar... Det känns som att det börjar fastna lite mer nu, börjar bli lite mer verkligt... Och eftersom vi har passerat nyår får vi faktiskt börja köpa saker till pyret nu :) Vilket kanske startade lite i förväg då E fick shoppingångest och vi båda två köpte en liten sak var under mellandagarna, och nu har tagit fart i och med att vi helt plötsligt (känns så) har en barnvagn...

Det hela började med att vi egentligen hade en annan vagn som favorit, nämligen Brio happy med compact-chassi. Men Lite efterforskningar där gjorde att den kändes mindre och mindre intressant. Framförallt tror jag att det var "känslan" i vagnen som kändes lite för "stum". Då var det Emmaljunga Cerox som stog som nr 2 på listan, och kändes som en väldigt fin vagn och då vi har bekanta som har den och är nöjd med den så kändes det som ett gott val. Sen kom outsidern in från flanken och imponerade på oss båda: Teutonia Prestige.... Hade i stort sätt alla funktioner som cerox/happy men på nåt sätt kändes lite bättre. Så för sådär 7500kr skulle vi bli stolta ägare till denna tyska (tror jag) skapelse...

Dock så ville ödet (alternativt jag?) annorlunda då jag lite på chans satt och småkikade på blocket och hittade en väldigt ny, prisvärd Prestige i Göteborg. Använd 6 månader, med "fashion" klädseln som E ville ha med garanti kvar. Till i stort sätt halva priset. Så ett par mail och en insats från soon to be morfar och morbror (även moster får hedersutmärkelse eftersom hon skulle egentligen kika på den åt oss från början) så har vi helt plötsligt en vagn.

När vi ändå var i shoppingtagen så passade vi även på att köpa ett par mamma-jeans, en mamma-kjol och dagen efter en byrå på bebben som nu håller på att sättas ihop. Så det börjar hända saker....

/A

Pirr i magen eller ngt annat?

Åter till jobbet efter en lång ledighet. Känner mig inte helt motiverad för jobb idag men trots det så sitter jag här med några få stackars kollegor som alla uttryckt att dom känner sig lika motiverade som jag. Borde kicka igång lite så att man börjar få upp ångan lite men känns svårt när jag känner hur min lilla förkylning ställer till det genom att få hjärnan att kännas ungefär som ett popcorn, ett nypoppat sådant. Har satsat hårt på att vägra den äckliga nässprayen men har tyvärr fått ge upp tre dagar i rad men tänkte kämpa en stund till innan jag återigen ger upp :(

Men slutgnällt nu, händer ju massa skoj denna månaden och det började för ca 30 minuter sedan när jag först kände hur det pirrade till i magen och sedan dess har det kommit och gått. Det kan ju såklart vara min braiga frukost bestående av rostingar med marmelad som gör sig påminnd och säger att ät ngt mer pucko men kan också vara ett stycke baby som övar ryggsim och karatesparkar där i magen. Jag hoppas så klart på det sistnämnda för det är då det första tecknet jag själv får på att den lilla simmar omkring därinne :)

Nästa vecka ska vi på ultraljud igen, då är lillplutten en stoor plutt. Förra gången var det ju bara ett litet pyttepyre på några ynka centimeter men nu är den ju rejält lång och den behagar växa i den takt den bör.

Puh, kanske måste ropa på motvationen nu så jag får jobbat klart denna dag.

/Em