Julens efterdyningar....

Oj, känns som man är mätt fortfarande.... Julafton har nu passerats och nu är det bara resterna kvar att äta upp... Hade en väldigt trevlig julafton med hela familjen, med glögg, paket, mat och spel...

Upptakten till jul var lite mer hektisk, med några inköp de sista dagarna och stora funderingar vad som skulle införskaffas... Men det löste sig till slut och alla verkade vara väldigt glada över sin klappar. Allt man hade kunnat önska sig var lite mera snö för att det skulle kännas mer juligt. Men det löste sig bra ändå. Det var även första julen i mor och fars nya hus vilket faktiskt kändes precis så naturligt som man hoppats.. Klockrent...

Sen nu när julen har passerats har jag och E kommit överens att vi ska få köpa vår första sak till pyret nu. En sak var, och sen nån sak till då hon kommer tillbaka från sitt julfirande. Vi får väl se vad det blir. Men känns lite speciellt :)

/A

Snart jul

Så var det jul igen och inte en snöflinga så långt ögat ser, och då har vi ändå tagit oss ännu högre upp i norrland men icke. Var snö i Sundsvall men här i Umeå är det alldelles bart och till och med i Sundsvall så smälte det i ett rasande tempo med stadiga 7 plusgrader i luften.

Så känns ju inte som att jag lämnar vintern när jag ikväll beger mig neråt till familjen för lite lugnt julmys i nästan en hel vecka. Har inför julfirandet förevigat magen idag för att kunna jämföra före och efter julmaten :) Kan tänka mig att det blir lite skillnad, janson, sill skinka och resten är ju vansinnigt gott mmmmm.....

/E

Värmer upp fingrarna efter lång stillhet....

*Host* Jaaa, det var mer än 1 månad sen jag skrev sist.. Skäms på mig litegrann men i mitt försvar så har jag inget försvar.. Så det så... Nu när det är avklarat så får jag väl skriva lite vad som hänt sen sist...

Vilket inte är helt enkelt då man hamnat på efterkälken och E redan knipit alla bra ämnen :) Så jag får helt enkelt kontra med lite bilder istället. Vi var ju ett nytt ultraljud för ett tag sen som var grymt häftigt eftersom krabaten vuxit till sig en hel del sen första. Var grymt läckert när den svalde fostervatten, lockade fram ett stort brett flin....

Vi bodde ju helgen på Scandic Anglais och fick självklart vår beskärda del av stockholmskändisar som snurrade omkring därinne. I detta fall Tomas Brolin och Idol-Daniel (och idol-bilen!!!).

När vi kom hem så var det inte länge förrän E började bygga bo och möblerade om lite i sovrummet samt julpyntade... Måste dock bekänna att av nån anledning har inte tomtarna hittat ut från sina mörka vrår än. Men det får nog bli snart det med.

Förra helgen hann jag även med att ha min 30-årsfest vilket var sjukt kul. 32 personer kom vilket var väl över förväntat och grymt skoj. Jag fick ett fast 50mm objektiv samt stativ till kameran vilket var en fullträff och önskat... Har inte hunnit nyttja allt för mycket än men några bilder har det hunnit blivit. Bland annat den senaste av dessa nedan (längst till höger).


Man ser att det börjar hända lite saker nu i alla fall. Magisen har hunnit växa iaf 4-5cm i omkrets sen vi började mäta.

Vilket för oss rappt in på nästa diskussionsämne som är mammakläder motför nya... Vi har varit och börjat kika lite smått på mammabyxor framförallt men även lite annat, dock har vi inte köpt nåt än. Dock har E högljutt påpekat att ett par av hennes jeans är utnötta och det kan finnas viss risk att nya måste införskaffas... Trots att hon för att få på sig en större delmängd av hennes byxor ny behöver:

1. Hoppa
2. Utandas kraftigt minst 4 ggr i rad
3. Dra in det som går
4. Muttra under hela processen

Så utsikterna för att det blir nya byxor som inte är mammabyxor är nog inte massiva skulle jag uppskatta...

Tror att vi lämnar resten osagt till nästa gång....

/A

Ojj vad längesen det var man skrev...

Oj då, vad tiden klampar på när man har roligt, inte hinner man skriva heller. Lovar bot och bättring på hedersord!

Lite har allt hänt sen sist men inte så ofantligt mycket ändå, har sett bebben ytterliggare en gång. Lilla slappot låg och sov, tar väl igen sig så att det blir mer vaket när den väl har kommit ut kan man tänka :) Dock så hände mycket ändå, den lilla busen låg och svalde fostervatten för glatta livet och barnmorskan visade glatt upp vart i magsäcken det landade, såg ut som en svart fläck. Vi fick också se små ben och en hand med små perfekta fingrar på. Detta var då ett par veckor sedan och sedan dess har magen rundat på sig lite grann, men någon praktmage är det ju knappast tal om.

Idag var vi och hörde på bebbens hjärta, hur coolt som helst. Låter som ett svishande som går bra mycket fortare än ens eget hjärta.

Känner ännu inte att jag är sugen på ngt speciellt, men såhär i juletider är det ju aldrig fel med choklad, saffransbullar eller pepparkakor :) Hmmm kanske inte är bebben som får magen att se större ut....

Här uppe i norrland är det kallt som attan och jag som inte är van fryser förståss som jag vet inte vad. Men vad gör man? Man kan inte annat än att klä sig och inbilla sig att nej näsan ramlar inte av bara för att det känns så..... euhh varför skrev jag så? Nu känner jag absolut inte för att gå ut och införskaffa middagsattiraljer längre... men men bättre kyla än svält :)

Ha det bra

Kram Emms

Tjockisperiod?

Ännu ingen fin liten gravidmage i sikte, däremot så märkte jag imorse att kjolen fastnade ungefär en halvmeter ovanför där den brukar fasta. Jättesnyggt att gå runt med kjolen strax under boobsen, men envis (och stark) som jag är så lyckades jag kämpa ner den i nästan lagom nivå :)

Nästa sak var ju då min fina skjorta som jag köpte för ett tag sedan och som sitter helt perfekt..... trodde jag! Kan väl säga som så att den fylls ut lite mer än vanlig både här och där så man ser mest lite småtjock ut, suck!!

Så för att spä på det hela blev jag sockerkaksugen på lunchen och köpte därmed en stor kaka till jobbet som vi glatt har smaskat i oss.

Undrar hur länge denna period ska hålla i sig.....

/E

Nu vet alla....

Lite har hänt sen sist, nu vet ju mina föräldrar + syskon och A:s föräldrar samt våra vänner i Göteborg, Umeå och Sundsvall. Hemmaplan bidde sist ut då vi berättade för vänner i hemstäderna när vi ändå hälsade på och invigde "gamlingarna" i hemlisen och då blev ju Sundsvall liksom över. Men nu vet dom allihop, berättade på jobbet i tisdags morgon och a berättade på sitt jobb på förmiddagen samma dag och sedan var det igång. Det bankades hej vilt på djungeltrumman och jag fick gratulationer från alla möjliga håll, men gemensamt är att alla som vi verkade tycka att det är jätteskoj.

Fick bland annat höra av vänner i S-vall att dom diskuterat om dom ville ha en mini-A eller en mini-E, hallå?? vadå ni vill ha mest!? Var också en tjej på jobbet som utropade tisdag till hennes njutningsdag pga pyret, hade jag vetat att folk hade tagit det så personligt skulle man kanske berättat på annat sätt :)

Känns hur som helst skönt att alla vet nu så man kan prata som man vill. Sista veckan har varit lite småjobbig då mina föräldrar och syskon vetat och pratat om det men samtidigt ska man komma ihåg att inte försäga sig på jobbet.

Mår förövrigt som innan och är fortfarande lika trött, får hoppas att det vänder snart känns som om jag sover jämt. Nä om man skulle bädda ner sig i soffan och kolla på tv kanske mmmm.

/Emms

Dagen före Umeå....

Sitter här på en torsdagskväll... Dagen innan vi ska åka till Umeå och berätta för mina föräldrar. Blir väldigt interessant och se hur det går :) Mycket har hänt sen sist... Förra helgen besökte vi E's föräldrar i Göteborg och berättade för dom och hennes syskon. Var väldigt roligt och tror det kom lite som en chock. Tog en liten stund (vilket är totalt förståligt) att smälta den karamellen men till sist så satte sig nog nyheten om att alla skulle få lägga på ett mor- framför sitt respektive "familjenamn" och vi hann ha många trevliga diskussioner :)

Vi delade rum med denna härliga krabat till höger vid namn Esther som trots denna bild SÄLLAN var så här lugn och beskedlig. Gott om krut i denna damen vars charm tog oss med storm. Hon med sin kumpan höll oss väl en del vakna på natten men vi behöver väl träna på den biten ändå så var helt ok.

Under helgen passade vi även på att kika på en del barnvagnar för att försöka få en liten känsla för vilka som skulle kunna vara intressanta. Känns inte som vi kom så långt men kronan, emmaljunga och brio kändes helt klart som alternativ.

Förutom E's familj har även nyheten nått ett par i Gbg och ännu ett i S-vall. Kommer nog bli lite med officiellt efter denna helgen dock. Flera gånger under veckan nu har det känts som vi faktiskt redan har berättat och varit svårt att inte börja prata på nåt som skulle "avslöja" oss. Inte för att det skulle spela så stor roll men känns mer rätt att vänta till efter helgen.

Urk, mindre än 7h till uppstigning.... Dags för natta....

/A

Ultraljud idag!

Idag är det en toppenbra dag om än en mycket förvirrad sådan :)

Idag hade vi tid för ett tidigt ultraljud på sjukhuset här i stan, syftet med ultraljudet var att få veta hur gammal det är. Så klockan 10:00 väntar jag på A och 10 över plockar han upp mig på jobbet. Vi trodde vi hade gott om tid (skulle vara där halv 11) men det var innan vi insåg att det inte fanns några parkeringar. Körde runt ett tag och hittade sedan parkering en bit bort. Får nästan springa för att hinna men väl på plats i väntrummet så går minutrarna och efter 10 minuter börjar jag leta efter ngn att fråga om vi är rätt. Hittar en barnmorska som känner igen mitt efternamn och frågade om inte jag borde vart där vid samma tid fast igår, näää säger jag, är du säker säger hon. Bötrjar fundera lite och inser att nä säker är jag ju inte..... letar upp kallelsen och inser att hon har rätt vi är där på fel dag :(

Grymt pinsamt! Men det är en snäll barnmorska och hon hojtar att hon har tid nu om vi fortfarande vill få det gjort (vilket vi så klar med än gärna vill). Undersökningen börjar, man får kallt slem på hela magen och hon kör runt med en platsgrunka i geggan och man ser grått flimmer på en skärm. Hon frågar snart om jag är kissenödig och jo jag är ju grymt kissenödig så jag får så snällt gå på toaletten för urinblåsan tränger undan bäbisen (japp hör och häpna den var där inne!!).

Efter kisseriet gick det bättre, hon visade vårt lilla pyre och hjärtat slog och rätt som det var började det vifta där inne. Pyret sprattlade med både armar och ben och var i allra högsta grad levande!! Dom pekade efter en stund ut vart öga och näsa var och då hade den lilla plutten stoppat in armen i munnen! Hur ska det gå sen? Om den lilla rackaren börjar med ovanan att suga på tummen redan i magen?

Fick med oss en liten bild också ganska suddig men dock ett bevis på att det finns ngt där inne. Tiden stämde nästan med det vi trott innan, vi trodde att vi var i vecka 9 + 5 men hon flyttade tillbaka en dag till vecka 9 + 4.

Veckan som va..

Var ett tag sen man skrev nu så får försöka sammanfatta veckan efter bästa förmåga. I Måndags 29/10 så var vi på inskrivning på MVC. Blev en trevlig tant som jag just nu inte miss vad hon heter :( Kändes hur som helst bra och hon frågade om lite allt möjligt som vänner och bakgrund och vad man jobbar med och så. Sedan tömde dom ena armen på blod!! I know låter hemskt men var nästan så också men jag klarade mig bra, dom tog 5 hela rör blod ur armen och jag fick inte ens svindel en gång. Stolt över mig själv :)

Veckan har i övrigt varit bra, mått illa emellanåt men har tack och lov sluppit att spy och nu känns det bättre än i veckan så peppar peppar men hoppas att det börjar gå över nu.

Har börjar fundera med på A:s 30 års present kapitulerade tillslut och frågade om han ville åka till London vilket han ville men då skulle vi inte ha råd att åka till New York som i pratat om.... så mest troligen så blir nu hans present en del av NY resan. Hoppas vi kan boka den snart så vi kan fara iväg i januari eller februari.

Nä om man skulle skutta in i duschen så man slutar se ut som en annan slusk.....

Dagarna kommer, dagarna går....

Lördag igen... Vi var duktiga och bytte till vinterdäck idag. E hjälpte väl till kanske lite för mycket eftersom hon haft lite ont i ryggen så det spökar väl kanske lite igen men... Sånt som händer...

Lady's night i Sundsvall idag. Lite humor eftersom då vi var på väg att fara med bilen i morse så fudnerade jag lite varför det kommer så många grupper med medelålders kvinnor från tågstationen med resväskor :) Men insikten kom lite senare då jag insåg vilken dag det var.. Lär nog bli ett sjöslag utan dess like.

Dagen blev relativt lugn med det vanliga fikainslaget och lite småkikande i affärer. E fick väl lätt illamåendekänsla då hon gick på en "ny" toa i gallerian som det visade sig vara stopp i... Inte bra då man är nygravid.. En gick bra och blev bättre efter en ost & skinka tekaka... Försökte även hitta cider på PET-flaska på systemet idag eftersom E skulle på party nu ikväll men dom hade tydligen slutat med den... Grymt sämst med tanke på att det är typ det enda man skulle kunna "luras" med förutom vin vilket är tokkört om nån vill smaka eftersom alkoholfritt vin smakar som lite blaskig svartvinbärssaft. Blev "nyktert" och köra bil med referens till tidigare ryggont istället... Gissningsvis kanske det tisslas och tasslas i umgängeskretsen men så får det vara...

Uppdatering 01:19
E har nyss kommit hem från Oscar där hon blivit tokkonfronterad av sin partykamrat för kvällen som nu är nr 4 på listan över personer som vet... :) Dvs efter E's chef och vi själva.... Och med all säkerhet har vi nog nr 5 inom en timma eller två då M kommer hem och berättar för sin sambo... Aja, var en kalkylerad risk med ursäkten men känns helt ok...

Tiden fram till.... nu....

Tiden efter vi fick detta underbara besked har gått..... både långsamt och snabbt... De första dagarna kändes nog mest overkliga på det sättet att allt var precis som vanligt... Jag tror att det säkert tog en vecka eller två för att det hela skulle sjunka in (om det har gjort det än, jag är faktiskt inte riktigt säker :) ). Men klart man hunnit fundera på 1000 och 1 saker fram till nu när vi är i vecka 8. Allt från hur vi ska berätta, till saker vi vill köpa till vårat lilla pyre, till frågor som "hur gör man nu då?"...

E har hunnit få de första känningarna av diverse små förändringar nu i alla fall. Är definitivt hungrigare, rapar en del :) och blir spontant illamående. Dock så är det sista väldigt lindrigt än så länge motför vad jag skulle kunna tänka mig vilket är skönt.

Idag så kom hon hem från en teamträff med grymt ryggont vilket är tråkigt. Bara hoppas att det är nåt som lägger sig snart och inget som blir utdraget då det finns massa andra roligare saker att fokusera på just nu.

Vi har beställt ett par böcker (3 st för att vara exakt) och E har varit duktig och börjat läsa ena. Jag har tänkt ta tag i en av de andra inom en snar framtid men har inte blivit så än. Den som vi köpte som handlar specifikt om att bli pappa (ojojoj...) avvaktar jag nog med till senare. Just nu känns det mycket mer roligt med vad som händer med E.

Tiden går såååå långsamt....

Vill så gärna vara i vecka 12 nu eller åtminstonde vecka 10 då vi har tänkt att berätta för min familj att ett pyre är påväg. Man vill ju egentligen bara skrika ut det så man kan börja prata om det men icke, känns som att vi får vänta lite till för att vi ska våga hoppas att allt går vägen.

Hur som helst, lite planer finns det allt. Den 29 oktober ska vi till mödravårdcentralen för inskrivning och veckan efter det, närmare bestämt 6/11 så ska vi på ultraljud. Det ultraljudet gör dom för att kolla hur gammal babyn är och jag hoppas och tror att vi får göra ett till sedan när den är lite större. Men, just nu längtar jag bara till dessa två händelser, är väldigt spänd på vad som händer :) hoppas också att bebben är såpass stor vid ultraljudet att man faktikst ser ngt och att man kanske kan få med sin en bild. Tja drömma kan man alltid men säkert vet man först 6:e.....

För övrigt så är allt bra, grymt rapig och mår illa emellanåt men inget som man inte överlever. Typiskt är också att just denna månaden (oktober...) så hände allt! Vi som inte haft teamträffar eller afterworks på hur länge som helst har nu plötsligt ngt nästan varje vecka. Förra torsdagen så hade vi spadag på södra berget, hur mysigt som helst tills jag började må tok-illa och fick hoppa middagen på kvällen.... är ganska säker på att dom som inte börjat spekulera innan på de alkoholösa (för Emma) eventen började spekulera nu....

Kapitel 0? - Tiden fram till det magiska +:et

Så kom den dagen... Den dagen vi bestämde att detta känns så så rätt... Dagen vi bestämde att framtiden är vår tillsammas... Dagen vi bestämde att vi vill bli tre i familjen... Det kändes bra, det kändes overkligt, det kändes småpirrigt och oväntat nog så kändes det varken främmande eller särskilt skrämmande. Det betyder ju förstås inte så mycket eftersom man inte har en aning vad det betyder men det är en annan historia :)

Vi kände väl båda två att vi gör inte så stor grej av det i början. Vi tar det som det kommer. Blir vi gravida, så blir vi... Ingen stress... Vilket fungerade rätt bra ett tag. Sen kom det nåt negativt resultat, sen nåt till och vi kände väl att det kanske kommer ta ett litet tag ändå. En månad kändes det som att det var, men visade sig till slut att det bara var falska signaler. Var väldigt intressant att känna att man var så besviken på det som man var. Men det kändes samtidigt bra, för att det verifierar verkligen att man inte bara inte lurar sig själv, utan att detta verkligen är någonting man vill...

Så kom den månaden... Månaden då i stort sett allt gick fel.. Månaden som jag var sjuk och knappt ville göra annat än sova... Månaden då den fina monitor vi köpt för att se när det var troligast att bli gravid visade sig vara trasig... Månaden med sjukt mycket att göra på jobbet och en del resor för E... Månaden som antagligen var den månad som vi antagligen ändå lyckades slappna av mest, då monitorn gick sönder och allt sånt och vi mer eller mindre redan siktat in oss på nästa månad... Den månaden var månaden då ironin kom och hälsade på på Rådhusgatan 11.

Vi gick ut och åt på fredagen efter jobbet för att... Jag kommer faktiskt inte ihåg varför... Vi gick och åt på Sju Kryddor i alla fall. Grymt bra mat som vanligt och sen hem och slappa och packa inför morgondagen då jag skulle ut och rida med universitetskompisarna. Vi pratade väl om det lite och E var nästan helt säker på att det inte var nåt denna månaden heller. Vaknade väl vid 7 nånstans och skyndade mig ur sängen för att låta E sova kvar. Hoppade in i duschen och blev grymt överaskad då jag hörde att jag fick sällskap i badrummet. E hade makat sig upp tidigare än väntat :) Visste att hon skulle göra ett test nu på morgonen för att vara säker. Började raka mig och var väl sådär halvklar då jag hör mitt namn yttras sådär lagomt småsvagt och jag visste precis då... Det här var inte det väntade resultatet... Hoppade halvt ur duschen och möttes av kommentaren: "Det här strecket är rätt svagt men om inte det försvinner inom 2 minuter så.... har vi en liten på väg...". Eller nåt liknande... Leendet på båda våra läppar kunde varit en spegelbild kändes det som... Dock var jag tydligen för inbäddad i raklödder för att få en puss... Men det var heeeeelt ok just då!

Vi tar det från början...

Ett tag har en tanke funnits i bakhuvudet, inte föga förvånande har denna stärkts varje gång man träffar vänner med sina små. Efter ett tag blir det till och med så att man inte behöver träffa små man "känner" utan det räcker att se illbattingarna på stan för att tanken ska väckas igen. Till slut är tanken så stark att man tar sig mod att delge sambon, som lyckligtvis verkar ha upplevt samma sak. Resan börjar......

Mer än en månad har man funderat på om allt verkligen står rätt till, ska man inte känna det som alla andra känner. Dvs alla tecken innan lingonveckan kommer som ett brev på posten? För att råda bot på förvirringen gjordes diverse inköp bland annat små stickor som bombsäkert ska visa att allt står rätt till, suck, enligt dom fungerar ingenting. Jag måste vara unik som har lingonvecka ställd efter klockan men inga förtecken. Det tunga artilleriet kallades in och en fertilitetsmonitor införskaffades. Meennnn neeej. Ska vi tro att det är så enkelt? Knappast, naturligtvis fungerade denna klockrent fram tills den dagen (6:e) då man ska börja lämna små kisseprov, manicken blir då som tokig och lämnar alla möjliga olika felmeddelanden.

Stooor suck, det är verkligen inte meningen att jag och A ska få dra vårt strå till stacken för att befolka världen. Som tur är så är dock företaget som sålt monitorn väldigt snälla och skickar en ny samt en massa nya stickor så att vi ska kunna se med hjälp av stickorna hur det står till under månaden och sen använda monitorn nästkommande månad. Nu börjar hoppet så smått dö då stickorna än en gång visar så mkt som ingenting. Men men, nästa månad får man ju prova monitorn iallafall och om inte den visar ngt så kanske doktorn kan göra ngt. Men än en gång så spelar livet människan ett spratt för när man sitter där och för en gångs skull är glad i hågen över att det är lingonvecka på G och man ska få börja använda monitorn då händer det eller rättare sagt inte. Nope finito ingenting blir som man tänkt dvs ingen lingonvecka. Ett litet test plockades fram och där var det, det som man aldrig tidigare har skådat med andra ord ett starkt plus. Jag var så chockad att jag inte ens visste om jag var glad utan stammade bara lite och pep till slut fram att A.... jag tror att det kanske är +.

/E (som numera börjar vänja sig och känner sig gladare och gladare för varje dag!)

Första inlägget....

Spännande... Det är väl både känslan i maggropen och överallt annars. Sitter här nu på en helt vanlig lördag och försöker hitta vilken blogg vi ska använda. E ligger och läser efter en hård lördagsförmiddag på stan som resulterade i ett fotoalbum, en skjorta till E och en hel del fönstershoppande till den lilla... Som ibland får heta junior, ibland knytet, ibland pyret... Antar nånting sätter sig om ett litet tag. Hann även med en fika på charm (har nog aldrig hänt förut :))

Vi tog vår första bild på E's mage idag... Blir roligt att se hur den förändras med tiden... Just nu är det mest som referens trots att E igår läste att livmodern var som en mindre apelsin nu och vår lilla skapelse är starka 7mm stor nu så här första dagen på 7:e veckan. 7mm.... Och hjärtat slår som en liten hammare med all säkerhet.

/A