Kapitel 0? - Tiden fram till det magiska +:et

Så kom den dagen... Den dagen vi bestämde att detta känns så så rätt... Dagen vi bestämde att framtiden är vår tillsammas... Dagen vi bestämde att vi vill bli tre i familjen... Det kändes bra, det kändes overkligt, det kändes småpirrigt och oväntat nog så kändes det varken främmande eller särskilt skrämmande. Det betyder ju förstås inte så mycket eftersom man inte har en aning vad det betyder men det är en annan historia :)

Vi kände väl båda två att vi gör inte så stor grej av det i början. Vi tar det som det kommer. Blir vi gravida, så blir vi... Ingen stress... Vilket fungerade rätt bra ett tag. Sen kom det nåt negativt resultat, sen nåt till och vi kände väl att det kanske kommer ta ett litet tag ändå. En månad kändes det som att det var, men visade sig till slut att det bara var falska signaler. Var väldigt intressant att känna att man var så besviken på det som man var. Men det kändes samtidigt bra, för att det verifierar verkligen att man inte bara inte lurar sig själv, utan att detta verkligen är någonting man vill...

Så kom den månaden... Månaden då i stort sett allt gick fel.. Månaden som jag var sjuk och knappt ville göra annat än sova... Månaden då den fina monitor vi köpt för att se när det var troligast att bli gravid visade sig vara trasig... Månaden med sjukt mycket att göra på jobbet och en del resor för E... Månaden som antagligen var den månad som vi antagligen ändå lyckades slappna av mest, då monitorn gick sönder och allt sånt och vi mer eller mindre redan siktat in oss på nästa månad... Den månaden var månaden då ironin kom och hälsade på på Rådhusgatan 11.

Vi gick ut och åt på fredagen efter jobbet för att... Jag kommer faktiskt inte ihåg varför... Vi gick och åt på Sju Kryddor i alla fall. Grymt bra mat som vanligt och sen hem och slappa och packa inför morgondagen då jag skulle ut och rida med universitetskompisarna. Vi pratade väl om det lite och E var nästan helt säker på att det inte var nåt denna månaden heller. Vaknade väl vid 7 nånstans och skyndade mig ur sängen för att låta E sova kvar. Hoppade in i duschen och blev grymt överaskad då jag hörde att jag fick sällskap i badrummet. E hade makat sig upp tidigare än väntat :) Visste att hon skulle göra ett test nu på morgonen för att vara säker. Började raka mig och var väl sådär halvklar då jag hör mitt namn yttras sådär lagomt småsvagt och jag visste precis då... Det här var inte det väntade resultatet... Hoppade halvt ur duschen och möttes av kommentaren: "Det här strecket är rätt svagt men om inte det försvinner inom 2 minuter så.... har vi en liten på väg...". Eller nåt liknande... Leendet på båda våra läppar kunde varit en spegelbild kändes det som... Dock var jag tydligen för inbäddad i raklödder för att få en puss... Men det var heeeeelt ok just då!