lördag 13 oktober 2007

Vi tar det från början...

Ett tag har en tanke funnits i bakhuvudet, inte föga förvånande har denna stärkts varje gång man träffar vänner med sina små. Efter ett tag blir det till och med så att man inte behöver träffa små man "känner" utan det räcker att se illbattingarna på stan för att tanken ska väckas igen. Till slut är tanken så stark att man tar sig mod att delge sambon, som lyckligtvis verkar ha upplevt samma sak. Resan börjar......

Mer än en månad har man funderat på om allt verkligen står rätt till, ska man inte känna det som alla andra känner. Dvs alla tecken innan lingonveckan kommer som ett brev på posten? För att råda bot på förvirringen gjordes diverse inköp bland annat små stickor som bombsäkert ska visa att allt står rätt till, suck, enligt dom fungerar ingenting. Jag måste vara unik som har lingonvecka ställd efter klockan men inga förtecken. Det tunga artilleriet kallades in och en fertilitetsmonitor införskaffades. Meennnn neeej. Ska vi tro att det är så enkelt? Knappast, naturligtvis fungerade denna klockrent fram tills den dagen (6:e) då man ska börja lämna små kisseprov, manicken blir då som tokig och lämnar alla möjliga olika felmeddelanden.

Stooor suck, det är verkligen inte meningen att jag och A ska få dra vårt strå till stacken för att befolka världen. Som tur är så är dock företaget som sålt monitorn väldigt snälla och skickar en ny samt en massa nya stickor så att vi ska kunna se med hjälp av stickorna hur det står till under månaden och sen använda monitorn nästkommande månad. Nu börjar hoppet så smått dö då stickorna än en gång visar så mkt som ingenting. Men men, nästa månad får man ju prova monitorn iallafall och om inte den visar ngt så kanske doktorn kan göra ngt. Men än en gång så spelar livet människan ett spratt för när man sitter där och för en gångs skull är glad i hågen över att det är lingonvecka på G och man ska få börja använda monitorn då händer det eller rättare sagt inte. Nope finito ingenting blir som man tänkt dvs ingen lingonvecka. Ett litet test plockades fram och där var det, det som man aldrig tidigare har skådat med andra ord ett starkt plus. Jag var så chockad att jag inte ens visste om jag var glad utan stammade bara lite och pep till slut fram att A.... jag tror att det kanske är +.

/E (som numera börjar vänja sig och känner sig gladare och gladare för varje dag!)

Inga kommentarer: